Jag fick för mig att jag skulle kolla på skräckfilm, själv! Krille ville se på ironman och det var inte jag så intresserad av.. Så skräckfilm fick det bli, en verklighetsbaserad! Fy tusan, det var dumt gjort, jag var skiträdd! Jag tror inte bebis var så bekväm med mitt val av film för när jag blev som räddast kände jag verkligen ordentliga sparkar.. Det var häftigt men tror inte jag ska titta på sånt där som gör mig så rädd. Blir jag stressad blir ju såklart bebis stressad..

Inte styrt med så mycket idag, lite plugg och så har Krilles föräldrar varit här en snabbis.. Jag har mest varit seg och vädret gör ju tyvärr inte så man blir piggare.. Nu är det höst.. Denna höst innebär många födelsedagar, jag blir 25, jobb för mig och Krille, Ullaredsresa, ställa in sig på ett nytt kapitel i livet, förberedelser och självklart tända ljus i höstmörkret.. Det blir nog en bra höst, det känns så.. :)

Jag hade tänkt försöka sova nu.. Imorn ska jag upp skapligt.. Dags för ultraljud nr 2.. Jag hoppas de säger att allt ser bra ut! ? Spännande samtidigt som jag har fjärilar i magen.. :)

Godnatt!

Jag har suttit och tittat på de senaste Wallander filmerna och gråtit.. Alzheimer är en förjäklig sjukdom som jag inte ens skulle önska min värsta fiende..


Jag tror absolut att den är som jobbigast för personen själv i ett tidigt stadium när man själv märker förändringar och att man inte längre har kontroll på sin kropp, sitt minne och humör.. Jag tror verkligen att det är då sjukdomen är som jobbigast för än själv.. När man inte längre kommer ihåg personer i ens närhet, vilken buss man brukar ta till jobbet elöer hur man sätter på spisen.. Vem är jag? Vad är det som händer med mig? Sedan blir det "de anhörigas sjukdom" som den så fint kallas.. Tänk själv att du levt tillsammans med en person i stort sett hela livet.. Du har delat allt med denna person, ni har varit bästa vänner, älskare, fått barn tillsammans, skapat minnen osv och så är personen som ser ut precis som samma person inte alls den personen som du levt med och som du känner och kan läsa som en öppen bok.. Personen kanske blir aggressiv, får personlighetsförändringar, upprepar saker gång på gång, är ledsen och irriterad, klarar inte att sköta sin dagliga hygien själv, kommer inte alltid ihåg dig eller era barn eller barnbarn.. Är det verkligen då personen som du en gång lärde känna? Jag tror personligen även att sjukdomen är långt framskriden så finns den personen kvar om så bara för 5 minuter eller 2 minuter på ett helt år så finns personen kvar där inne trots denna hemska sjukdom.. Livet är grymt ibland men jag tror verkligen det är tur att vi inte vet vad som händer när vi blir gamla..

Nu måste den här än sålänge 24-åringen sova.. Godnatt!